Det var ganska högt, men framför allt var det riktigt, riktigt fantastisk utsikt. Eftersom vi åkte med de kortbenta avkommorna tog vi linbanan upp, fast vi båda lovade att vi ska gå upp om vi kommer hit någon mer gång. När msn kommer upp är berget platt. Pangplatt. Något måste ha hänt någon gång. En bergstopp kan liksom inte vara sådan.
Fast mest intryck gjorde ändå den här ravinen. Jag ska raida makens minneskort på bättre bilder sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar